Minnet av dej försvinner aldrig...

Det är snart jul, inte alls många dagar kvar tills den stora dagen på hela året, julafton.  Jag är rädd att fira jul, jag är rädd att komma till den dagen dom man ska fira med alla sina nära o kära. Har sen jag var en liten plutt firat med hela familjen o även farmor o farfar, men den här gången blire inte så. de kommer inte bli desamma utan min älskade farfar. Jag kommer aldrig mer får höra honom skratta åt tomtarna eller tjuren ferdinand.. de gör så ont i min kropp, jag är rädd att titta på kalle ankas jul just för denna del. Känna doften av hans parfym när han kramar om mej som han alltid gör på julafton. Minns så väl när man var mindre, man var fin klädd o skulle kolla på Kalle ankas jul. Jag satt alltid brevid min kära farfar, han kramade alltid om en, o skrattade så glatt åt  tomte nissarna, skrattade alltid. Men i år gör han inte de mer...jag kommer tända ett ljus för just dej älskade farfar, på julafton.. för han du ska veta att jag tänker på dej just då, för att du ska veta att du alltid kommer finnas i mitt hjärta. Älskade farfar, jag saknar dej så mycket. Livet är så orättvist, de ska inte vara så här.. de ska bara inte vara så här.

Tårarna rinner ner från mina kinder, jag tänker på dej dagligen. En vacker tavla med ett kort på dej finns i vårat sovrum, så jag alltid kan se dej oavsett om jag är ledsen eller glad. Jag vet att du finns däruppe o tittar ner på mej, vakar över oss o ser till att vi har de bra.

O du, ta hand om min älskade Jocelyn där uppe..


Kommer alltid minnas dej älskade farfar..